Ida

...har nyss kommit hem efter att ha skjutsat hem Jessica och Emil och tagit en tur och pratstund på Donken med Fia...i bilen på vägen hem kom Kent ur högtalarna...en tanke slog mig även efter att jag släppt av Fia, en tanke jag har tänkt så många ganger förut men som inte kännts som den gjorde nu. Nu var den verkligen som en klump i magen...imorgon flyttar jag, jag ska lämna lägenheten jag älskar...varför egentligen?? Den som är så fin, den jag har bott i i två år...här har jag skrattat och gråtit, jag har älskat och hatat, haft svinarfester och lugna hemma kvällar...och nu ska den försvinna från mig...mest för att jag är lat och inte orkar gå en kvart för att komma till stan. Det är med en klump i magen av uppgivenhet och sorg som jag nu går omkring här och kollar på min fina lägenhet, mina jätte fina, tomma, älskade lägenhet! Just nu känns det som att jag har gjort ett misstag, varför ska jag flytta för egentligen...kommer förmodligen aldrig i hela mitt liv få tag i en lika fin lägenhet igen, men nu är det för sent och jag kan inte ångra mig. Har dom senaste veckorna mest bara längtat efter att få flytta och komma in i min nya lägenhet men nu vet jag inte längre om jag vill...en slags hat-kärlek infinner sig när jag tänker på den nya...tänk om jag inte trivs i den nya...vad fan gör jag då?? Finns ju inte direkt en ångervecka på lägenheter...jävla skit!! Vad fan har jag gjort?!? Mina vänner som läser detta...jag behöver ert stöd NU, jag kommer böla imorgon när jag inte kommer sova här...

Du har tänkt allt som sagts om mig
Du kan tro allt du hört om mig
Du kan ställa frågor om sanningen
Finns det en eller finns det tusen
-Columbus, Kent

♥ ♥ ♥