Ida

Förra veckan som gick var helt sjukt seg...längtade till helgen redan på måndagen, så när den efterlängtade helgen väl kom blev den jävligt rolig! Och som vanligt tog den slut alldeles för fort. Fredagen var ju också en historia för sig, så jag tänkte att jag skulle skriva en snabbis om den också. Började med att jag vaknade och insåg att det var skit väder ute...när jag väl ska börja ta mig mot jobbet hittar jag inte mitt paraply (som dock kommer från H&M och ändå inte gör så stor nytta) bestämmer mig ganska så snart när jag har börjat gå mot stan att ta bussen därifrån. Vet inte var linje 19 går så det fick bli ettan istället. Kliver på bussen tillsammans med massa småbarn som har busskort och bara behöver stoppa ner kortet i automaten och sen gå på...själv måste jag betala 21 jävla spänn!! Iaf, ska betala biljetten till chauffören som kollar på mig som att jag är en jävla idiot, han säger då "Vadå vill du betala?", jag svara "Ja det vill jag" hans motkommentar blir då "Tror du att det kommer en kontrollant eller?!?" efter ett tag tar han motvilligt emot mina pengar och jag får min biljett, och så ska man tränga sig genom en packad buss...men hittar en sittplats iaf. Sätter mig ner och sätter iPoden på hög volym för att stänga ute allt annat liv som kan finnas på en buss. Bussen börjar köra och det är precis lika ryckigt att åka buss som jag minns det. Väcks ur mina tankar av en person som försöker fråga mig nåt, kollar opp och inser att det är en BUSSKONTROLANT!! Fan i mig tur att jag fick min biljett iaf, annars hade jag blivit ännu fattigare än vad jag redan är. Väl framme på jobbet går dagen as sakta, för att orka med dom sista kämpiga timmarna var det hög musik som gällde. Blev buss hem också, denna gång var det massa fulla fjortisar som att och skrek och sjöng Idas sommarvisa hela vägen till stan. Underbart att få kliva av och styra mot mor och far för lite mat. Irriterad som jag var klampade jag på och tänker inte så mycket på var jag går, ville bara komma fram fort. Min promenad får ett snabbt stopp när jag håller på att snubbla över en väldigt liten person...haha, blev lite chokad där ett tag! Kom hem till maten iaf och kunde äta och bli på bättre humör. Sen bar det av till Sara för att hälsa på hos Sara i hennes nya lägenhet och förtära lite vin.
Lördagen kom och det vankades utflyttningsfest hemma hos mig. Blev mycket folk, mycket liv och väääldigt sent, men det var roligt iaf! Tills jag vaknade upp dagen efter och såg röran, ingen vacker syn vill jag lova! Ångesten började även smyga sig på när minnet kom tillbaka att jag hade haft påhälsning av grannen nån gång under natten...så föjlden av detta lär nu i dom sista veckorna vara att jag kommer att vara tyst som en mus när jag är hemma, och att smyga i trapphuset har jag lärt mig förut...haha!!

Nu mina vänner vet ni varför jag inte vill åka buss, och om ni ser en idiot smyga runt hörnet hemma hos mig på väg ut, eller möjligtvis kuta ut från gården så vet ni att det är jag som gör desperata försök att inte träffa mina grannar innan flytten!

Tack och hej leverpastej!!

♥ ♥ ♥