Ida

En ny fredag är här, du vaknar och är kanske lite gladare än andra dagar. Det är sista vardagen på veckan, bara några timmars jobb står emellan dig och helgen. En helg du har längtat efter ända sen i måndags, man får lov att kämpa sig igenom dom få arbetstimmarna man har och när man slutar är den äntligen här!

Planerna för helgen har under veckan varit lite tveksamma men nu när det snart är dags börjar man få en liten uppfattning om vad som komma skall. Lite planering med kompisarna och snart vet man ungefär hur det kommer att se ut, du vet ungerfär vad kvällen har att erbjuda. Fest! Man börjar sakta bygga upp förväntningarna för kvällen...

Lördagen blir som så många andra, man vaknar tidigt, som alltid när man har druckit. Man kan känna en lite lätt illamående känsla, förmodligen inte på grund av alkoholen utan den där konstiga smaken du har i munnen, "dagen efter" smaken. Med lite lätt dunkande huvud ligger du kvar i sängen och hoppas det ska försvinna, vilket det förstås inte gör. Bara några timmar tidigare var du lycklig, bäst, snyggast i Sverige. Allt är ju självklart självutnämt, men som alltid på fyllan vet man bäst, bara några timmar tidigare var det du som var just bäst! Man tar sig försiktigt in i badrummet, verkligheten är ikapp dig. Du får se dig själv i spegeln och blir nästan rädd av det som möter dig, en väldigt osmikrande verision av dig själv. Förmodligen med smink i halva ansiktet och håret spretande överallt.

Resten är historia men tyvärr den bistra verkligeheten. Så välkommen till livet som de flesta timmarna på dygnet suger, förutom kanske när du sover eller är berusad. Inte nödvändigtvis på alkohol. Du kan vara berusad på livet, glädje, lycka, ja många saker! Så fram tills nästa helg, mer berusning åt folket det behöver vi!

Har varit jävligt lat med det här på sista tiden. Vet massor av saker jag kan och vill skriva om, problemt är bara att jag inte har nå lust. Finns så mycket jag skulle vilja dela med mig av...

Mina tankar just nu:

Jag försöker ta vara på nuet samtidigt som jag tar mig in i framtiden. Jag vill någonting nytt men samtidigt vara kvar i det gamla. Gör mitt bästa för att förstå men andra missförstår. Jag har ambitioner men andras ambitoner om mig är större. Känner pressen från alla håll, men kanske mest av mig själv. Allt ska vara kul, men jag vet att allt inte alltid är kul.

Jag har länge skrivit den här bloggen för min skull, för att jag ska ha någonting kul att se tillbaka på. Nån slags hyllning till mig själv och mitt liv. Frågan är bara hur länge till??